Hon anade att en vårdnadstvist var under uppsegling. Maken hade hotat med att han skulle se till att få ensam vårdnad om barnen. Det tänkte hon inte låta ske.
Delad vårdnad, ensam vårdnad, boendeförälder, umgängesrätt – det var så många begrepp att försöka förstå. Karin försökte läsa sig till på nätet hur allt hängde ihop. Men det var svårt att riktigt begripa. Så mycket juridiska termer. Innan hon lade undan surfplattan så raderade hon historiken. Hon ville inte att Jens skulle råka se vad hon sökt efter.
Länge hade de försökt att hålla ihop familjen, att visa upp en enad fasad både inför barnen och omgivningen. Men nu började fasaden att krackelera. Barnen hade naturligtvis förstått vart det barkade för länge sedan. Och Jens hade blivit alltmer tvär och omöjligt att föra en sansad diskussion med.
Karin plockade upp surfplattan igen. Kanske kunde hon hitta någon som var kunnig inom vårdnadstvister och som hon kunde ta hjälp av? Det verkade finnas advokatbyråer som man kunde anlita. Aldrig hade hon trott att den dagen skulle komma när hon skulle behöva en advokat, men hon insåg att den nu närmade sig.
Jens hade nämligen på senare tid börjat antyda att om de delade på sig så skulle han se till att få ensam vårdnad om barnen. Hon kunde inte förstå hur han tänkte få till detta, men hon ville vara beredd på att ta upp en strid om det gick därhän. Om det var advokat som behövdes så var det advokat hon skulle ha. Hon tänkte minsann inte lägga sig platt.